Dagen då vi fick ett rum mindre men massor med mer plats.

Det är lite charmigt vårt kök. Ber liksom om uppmärksamhet med sina granna luckor och det djupa kala fönstret. Fönstret som ska bli vår vän, men kanske först när vi tagit bort kaklet och en pelargon pryder en träkarm där ovanför en lite rakare kran över en lite renare vask. Kanske då. Men det är liksom lite för charmigt just nu. Och lite för litet på nåt sätt. Det är liksom en vägg för mycket.

Så fick vi klartecken från högre makter att jodå, den där väggen till köket kunde vi ta bort om vi vill. Den liksom bara var där. Så Dani tog på skyddsglasögon och munskydd och pluggade in borrhammaren och körde så det rykte! Bokstavligen. Herregud vad mycket damm. Hosta hosta. Klia klia.

Men en fyra-fem timmar senare hade byggdammsdimman lättat något och voila! Ett väldigt mycket större kök! 

Vi kör väl vidare på industrial romance looken... Dani tar en instagrampaus?

Nu kunde man stå med en fot i vardagsrummet och en i köket. 

Och så kunde man titta upp och se ett litet stycke byggnadshistoria och rakt upp i garderoben ovanför. 

Eller så kunde man stå i garderoben och kika ner litegrann från ovan. Hej köket!

Men alltså. Vi kunde ju inte ha ett långt hål i golvet. Nä. Fixa golv var nästa steg. Dani visar hurdant golv. Mmm fint.

Slipa slipa slipa.

Slipa slipa slipa

Det här skulle visst också bort.

Inte mycket köksdelar kvar nu.

Inte på det här hållet heller. Hej ny bräda. Hej stort kök.

Hej kakelflisor. Känns ju modernt typ.

Meanwhile i ett annat rum stod jag på en ensam stege och drog bort tejp. Ibland följde väggen med. Det är sånt man blir glad av. Men när man väl morrat lite så inser man att finspackel är en flickas bästa vän. Här är det så så så vackert MED spackel som gäller. Man får inte va så himla petig goddammit. För nu pallar jag inte hålla på mer. Nu hade jag äntligen målat klart. Tak och väggar. Blott vitt vitt!

Lampan sparar vi ju.

Så vitt jag vet i rum två. 

Vy från trapphuset. Fortfarande ljusrosa vävtapet där ja. Blir kul. 

Lite mysbelysning. Testar mina inredningsskills. 

Midsommarhelg!

Så blev det midsommarafton. Den här aftonen förhöll det sig så att vissa jobbade medan andra fick sova, kanske lite längre än brukligt till och med. Men det kunde nog behövas för ledighet är annars numera lika med jobb, jobb och jobb. Men inte idag. Idag blev det smultron.

Efter smultronen blev det lite midsommarfirande med sill och sånt och efter det kom en väldigt trevlig grupp med fint folk som fixade midsommarstämning i trädgården hela aftonen lång. 

På midsommardagen vaknade jag pigg och nyter (som synes). Blåkläderna åkte på, kepsen likaså och med rollern i hand så skulle det målas tak.  Ja såklart så har vi även i detta rum: tagit bort lister, ångat bort fultapet, pillat bort fultapetfnas, spacklat en miljon hål, sandpapprat en miljon spackelpluppar, tvättat tak, tejpat takkant och lagt papp på golvet. Men till slut var det alltså dags att måla taket. 

Som tur var ville den här sköna bönan hjälpa till. Kolla snitsigt, rollar utan att titta!

Minst två gånger skulle det målas och efteråt såg man ut så här. Lite fint egentligen, om man gillar prickar, och det gör man ju. Men kanske tur man hade målarkepsen på ändå.

En vecka med hus!

Så var det då äntligen dags att vrida om nyckeln till vårt hus. En liten knuff med knäet mot trädörren och så klickade det till och dörren kunde öppnas. Långsamt och andaktsfullt. Eller nja, kanske snarare snabbt och otåligt.  Men nu, nu kunde vi stiga in.

Såhär nånting såg det ut. Tomt, trägolv. pastelliga väggar och rosa persienner. Lite mindre än jag mindes, men ändå stort och luftigt, och framför allt - ett väldigt stort projekt.

 
Dani tog tag i det viktigaste.

När vi väl skulle sätta igång med arbetet visste vi nog inte riktigt i vilken ände vi skulle börja, men källaren kändes prio.  Så här såg det inte ut när vi kom utan här låg det alldeles nyss ett ljust laminatgolv och väggarna pryddes av vävtapet målad med plastfärg i ljuvt himmelsblått. 

Inte ok sa vi och skred till verket.

En stund senare hade vi rivit ner tapeterna och dragit upp laminaten och golv och väggar kunde andas igen. Eller ja, torka lite åtminstone.

 Gillar man industrilooken så.

Ett annat projekt som vi inte kommit till ännu är elen. Men detta ska fixas. Pronto.

En dag gjorde vi hål i taket...

Fast det var ju inget mot vad vi gjorde med golvet ovanför! Här skulle det hittas bjälkar. De visade sig gå åt rätt håll så det betyder att vi kanske kan riva en vägg utan alltför mycket vånda. Kolla! Fin tapet bakom garderob!

Men än så länge försöker vi matcha med väggar och persienner bäst vi kan. Jag verkar ha många rosa saker och många blå saker, så det är ju bra.

Jag har även rosa-blå saker!

...som också passar väldigt bra i köket!

Vitt är kanske lite trist egentligen... 

Men lite nya knoppar på det så blir det piffigt värre!

Nu börjar vi

Imorgon händer det.

Efter en oändlig väntan, fastän kort ändå, ska vi nu till äntligen få vrida om nyckeln till vårt hus.
En början på något stort och samtidigt så många börjor och mycket att sätta igång med och trådar att dra i. Det känns lite overkligt på något sätt. Lite orealistiskt att bli husägare bara sådär. Men det ska nog gå att vänja sig. Och det ska bli skönt att slippa boka tvättid iallafall.