this & dot: Dagen då vi fick ett rum mindre men massor med mer plats.

Det är lite charmigt vårt kök. Ber liksom om uppmärksamhet med sina granna luckor och det djupa kala fönstret. Fönstret som ska bli vår vän, men kanske först när vi tagit bort kaklet och en pelargon pryder en träkarm där ovanför en lite rakare kran över en lite renare vask. Kanske då. Men det är liksom lite för charmigt just nu. Och lite för litet på nåt sätt. Det är liksom en vägg för mycket.

Så fick vi klartecken från högre makter att jodå, den där väggen till köket kunde vi ta bort om vi vill. Den liksom bara var där. Så Dani tog på skyddsglasögon och munskydd och pluggade in borrhammaren och körde så det rykte! Bokstavligen. Herregud vad mycket damm. Hosta hosta. Klia klia.

Men en fyra-fem timmar senare hade byggdammsdimman lättat något och voila! Ett väldigt mycket större kök!

Vi kör väl vidare på industrial romance looken... Dani tar en instagrampaus?

Nu kunde man stå med en fot i vardagsrummet och en i köket.

Och så kunde man titta upp och se ett litet stycke byggnadshistoria och rakt upp i garderoben ovanför.

Eller så kunde man stå i garderoben och kika ner litegrann från ovan. Hej köket!

Men alltså. Vi kunde ju inte ha ett långt hål i golvet. Nä. Fixa golv var nästa steg. Dani visar hurdant golv. Mmm fint.

Slipa slipa slipa.

Slipa slipa slipa

Det här skulle visst också bort.

Inte mycket köksdelar kvar nu.

Inte på det här hållet heller. Hej ny bräda. Hej stort kök.

Hej kakelflisor. Känns ju modernt typ.

Meanwhile i ett annat rum stod jag på en ensam stege och drog bort tejp. Ibland följde väggen med. Det är sånt man blir glad av. Men när man väl morrat lite så inser man att finspackel är en flickas bästa vän. Här är det så så så vackert MED spackel som gäller. Man får inte va så himla petig goddammit. För nu pallar jag inte hålla på mer. Nu hade jag äntligen målat klart. Tak och väggar. Blott vitt vitt!