Kan undra i vilken låda jag packade tandborsten...

Det har varit väldigt varmt och vi behövde några stunder att bara ta det lite lugnt. En dag satt vi i stadsparken och svalkade oss med varsin milkshake. 

En annan dag satt vi här, och laddade ännu lite mer inför kommande styrkeprov. Rapsvivlarna störde inte oss.

Vi åt lite sånt här. Det var gott.

Efter all den där goda maten hade vi ju energi till det här. För det är ju ändå mest av allt det vi har gjort; packat. Allt skulle ju ner i lådor och lådorna skulle köras till huset. En hel del lådor blev det. 

Och fler skulle det bli. Fast av ett annat slag. 

För precis innan den stora flyttdagen bestämde vi oss för att det nog inte vore så dumt med ett kök ändå. Så kanske vi inte måste äta hämtmat hela tiden. Så vi åkte och skaffade ett helt enkelt. Går iofs inte riktigt att använda än då men huset fick känna sig lite möblerat iaf. Och det var ju bra för det var ju strax dags för allt annat!

Så kom flyttlasset från lägenheten. Jisses vad prylar. Fast till slut visade det sig att i princip allt gick in i ett rum. 

Såklart har vi inrett väldigt stilfullt.

Flyttgänget (-1)! En fantastisk skara människor pustade, efter några timmars idogt kånkande och baxande, ut i den drygt 30 grader varma trädgården. Tusen tack alla underbara ni som hjälpte oss!

Men ingen rast ingen ro. Det visade sig nämligen att vare sig sängen eller sängstommen gick att bära upp för trappan i huset! Vad göra!?

 Någon kom då på snilleblixten (?) att hala in den via balkongen. Eh...

Några drog och drog...

Medan andra puttade (och visade sina muskler). Det var tungt. Det var galet. Det var helt orimligt. Men...

Till slut stod både sängstommen och sängen där, som om de aldrig hade gjort annat.

Och nu har vi äntligen flyttat in!

Allt går väl med lite list

Den här helgen var det Projekt Sätta list som gällde.

till det behövdes minst tre skruvdragare/borrmaskiner och annat smått å gott. Men se så fint det blev på det här lilla hörnet.

Måste vara våra skickliga medhjälpare som hanterat den här mojängen på ett utomordentligt sätt. Så här uppifrån kunde man sedan sitta i fönstret och ta emot färdigsågade lister som inte gick att krångla upp för trappan.

Dani och helt för lång list.

4400 mm långa lister fick trängas i köket. 

I köket blev det så här. Piteå hette den visst den där listen.

Medan vissa sågade lister fick roller-girl (a.k.a  jag) svida om till målarstassen, för det var lite väggar som skulle göras redo för list. Så här vitt blev det.

Så här lila var det.

När jag ändå hade rollern framme så fick det här taket bli ljust och fräscht oxå. När jag målat färdigt och svetten fortfarande lackade, konstaterades att jag faktiskt målat i alla rum i hela huset (klappar på träningsvärkande axel). Har dock inte målat hall och källare. Än.

Efter en varm tuff helg med mycket kroppsarbete och mycket list, var det ju skönt att kunna ta ett dopp i vår pool. 

Det börjar dra ihop sig

 Golvföljetongen fortsätter. Vi har hårdvaxoljat nu. Men mer om det lite längre ner.

Den här helgen var det kökstaket som gällde. Vi hade ju ett långt hål. Dani visar vart. Det där måste vi ju laga.

Måste googla lite först på mitt kontor bara sa Dani. 

Medan andra fick jobba och slita. Lite osb-skiva gör susen. Mäta mäta. 

Så där ja. Lite gipsfiller och taket såg ut mycket helare ut.

Jag fixade väggarna och jobbade långsamt men säkert bort den pastelliga väggen.  Bye Bye baby blue! Men bli inte ledsna för det nu, nädå,  lugn bara lugn, de rosa persiennerna är fortfarande kvar.

Kolla så fint det går att se på projektor-TV när man har vita väggar. Ja jag vet att det är ljusblått kvar vid fönstret men där kommer vi ändå kakla snart.

Ja och så var det där med golvet. Vi har ju låtit slipa golvet och vi har vitlutat golvet. Sen har vi vitoljat det. Vi har våndats längs vägen och ibland har vi verkligen ångrat att vi behandlade hela golvet på en gång. Men vitoljan blev faktiskt väldigt fin. Men ack så känslig. Eftersom vi inte orkar ha ett ömtåligt ständigt underhållskrävande golv så bestämde vi oss för att ta matt osmo hårdvaxolja som slutbehandling. Jag måste säga att resultatet verkar lovande. På de första golven använde jag en roller för att applicera. Jag fick jobba för att få in hårdvaxoljan men även om det faktiskt blev väldigt tunt så kunde man se lite rollers även när golvet torkat. Så till de sista golven hyrde vi iaf en golvmaskin och det blev riktigt bra!

Jämnglansigt innan det torkat.

Matt och fint när det torkat!

 Nu är detta nästa steg. Packandet har börjat. Snart bär det av!

Golv golv golv

Så blev det då dags att ordna golven. Vi visste redan innan vi flyttade in att vi ville slipa alla trägolv i huset för att få bort gulheten i lacken som var på golven. Vi funderade fram och tillbaka. Skulle vi ge oss på det här med att slipa golv på egen hand? En del sa att det var supersvårt, medan Martin Timell sa att det var hur lätt som helst. Till slut kom vi fram till att det nog ändå var värt att ta in någon som gjorde det. Så så blev det. 

Och kolla så fint. Mjukt och ljust. Man vill ju bara gå på det... är det Ernsts barfota uppenbarelse man skymtar där..?

Mer golv. Fint. Men för att golvet skulle fortsätta vara ljust och inte gulna hade vi bestämt oss för att vitlut det. 

...och jo nog blev det vitt alltid. Men också rätt flammigt och man blev ju liksom rädd att man förstört sitt golv. Dessutom så skulle vi ju efterbehandla själva tänkte vi så det kändes lite jobbigt om vi nu sabbat allt fint slipat golv genom att luta det...

Trött blev man. Och dessutom så fick man olika svar om hur man skulle bära sig åt med luten och alla behandlingar. Dessutom fick man olika svar beroende på vem man pratade med. Men till slut sa någon iaf att man var tvungen att skrubba som en galning på luten för att få bort att överflöd. Så det gjorde vi. Och sen tog vi en dags paus från golvfixande.

För då skulle man hämta vår kyl, frys och ugn. Hejdå matlagningsmöjligheter. Hej hämtmat. 

Och jobbade vi vidare med trappen. Där kom vi på att det nog var fiffigare att tapetsera över vävtapeten än att bredspackla. Så det gjorde vi. Fast svårt att komma åt var det.  Man skymtar på bilden den finurliga trappställningen som platsbyggdes under processen.

Sen tittade vi lite på VM på väggen och golvet väntade på nästa steg.

Men först kom elektrikern och så såg det ut så här.

Så här ser det inte ut nu. Det ska inte va gråvita.  Det ska va vitvita. 

Vart man än skrapar finns najsa tapetfynd.

Så det var nog allt för den här gången. Golvet är fortfarande inte klart men förhoppningsvis är det inte långt kvar.

Dagen då vi fick ett rum mindre men massor med mer plats.

Det är lite charmigt vårt kök. Ber liksom om uppmärksamhet med sina granna luckor och det djupa kala fönstret. Fönstret som ska bli vår vän, men kanske först när vi tagit bort kaklet och en pelargon pryder en träkarm där ovanför en lite rakare kran över en lite renare vask. Kanske då. Men det är liksom lite för charmigt just nu. Och lite för litet på nåt sätt. Det är liksom en vägg för mycket.

Så fick vi klartecken från högre makter att jodå, den där väggen till köket kunde vi ta bort om vi vill. Den liksom bara var där. Så Dani tog på skyddsglasögon och munskydd och pluggade in borrhammaren och körde så det rykte! Bokstavligen. Herregud vad mycket damm. Hosta hosta. Klia klia.

Men en fyra-fem timmar senare hade byggdammsdimman lättat något och voila! Ett väldigt mycket större kök! 

Vi kör väl vidare på industrial romance looken... Dani tar en instagrampaus?

Nu kunde man stå med en fot i vardagsrummet och en i köket. 

Och så kunde man titta upp och se ett litet stycke byggnadshistoria och rakt upp i garderoben ovanför. 

Eller så kunde man stå i garderoben och kika ner litegrann från ovan. Hej köket!

Men alltså. Vi kunde ju inte ha ett långt hål i golvet. Nä. Fixa golv var nästa steg. Dani visar hurdant golv. Mmm fint.

Slipa slipa slipa.

Slipa slipa slipa

Det här skulle visst också bort.

Inte mycket köksdelar kvar nu.

Inte på det här hållet heller. Hej ny bräda. Hej stort kök.

Hej kakelflisor. Känns ju modernt typ.

Meanwhile i ett annat rum stod jag på en ensam stege och drog bort tejp. Ibland följde väggen med. Det är sånt man blir glad av. Men när man väl morrat lite så inser man att finspackel är en flickas bästa vän. Här är det så så så vackert MED spackel som gäller. Man får inte va så himla petig goddammit. För nu pallar jag inte hålla på mer. Nu hade jag äntligen målat klart. Tak och väggar. Blott vitt vitt!

Lampan sparar vi ju.

Så vitt jag vet i rum två. 

Vy från trapphuset. Fortfarande ljusrosa vävtapet där ja. Blir kul. 

Lite mysbelysning. Testar mina inredningsskills.